Scripta minora 17

Jan Brunius, Atque Olavi. Nordiska helgon i medeltida mässböcker (2008, 187 s.). 100 SEK.

Med orden … atque Olavi (’…samt Olav’), festdag den 29 juli, introduceras den norske helgonkungen i de svenska liturgiska källorna vid slutet av 1100-talet. Formuleringen ’samt Olav’ förklaras av att hans namn läggs till raden av de helgon som redan firades denna dag, som Felix, Simplicius m.fl. I ett första skede förekommer Olavs namn bara i rubriken till festen, medan de gamla helgonens texter, sånger och läsningar bibehålls. Så småningom får Olav sina egna mässtexter. Genom att undersöka bevarade fragment av tusentals handskrifter kan Jan Brunius klarlägga förändringarna av mässans texter för de nordiska helgonen. Det var ju tidigare känt att det inte fanns en gemensam mässordning för de sju stiften. Mässans sånger, böner och läsningar skiftade, och varje stift hade vid sidan av de norska och danska helgonen och Ansgar sitt eget stiftshelgon: Erik i Uppsala, Birgitta i Linköping, Elin i Skara, David i Västerås, Eskil och Botvid i Strängnäs, Sigfrid i Växjö och Henrik i Åbo. Brunius visar att olikheterna går tillbaka till 1300-talets början, då biskopar och domkapitel införde egna stiftstraditioner.