Scripta maiora 11

Lena Liepe, Reliker och relikbruk i det medeltida Norden (2020, 178 s.). ISBN 978-91-88568-77-9. 150 SEK.

Helgonreliker utgjorde väsentliga komponenter i det medeltida kyrkorummet: de säkrade helgonens närvaro och fungerade som kommunikationskanaler för tillbedjan och anrop om hjälp. Föreliggande bok handlar om reliker och relikkult i det medeltida Norden, från sockenkyrkans relikinnehav på lokalplanet till de stora domkyrkornas relikskatter och de liturgiska och extraliturgiska ceremonier som knöts till dem. Frågorna som ställs tar utgångspunkt i de konkreta omständigheterna för relikernas handhavande: hur de förvärvades, hur och var i kyrkorummet de förvarades, hur de hanterades och iscensattes i kult och liturgi, och vilken betydelse de hade för medeltida kultliv och fromhetsutövning, institutionellt och individuellt. Studien bygger på en omfattande genomgång av det som finns av källor till medeltida reliker och relikbruk, såsom bevarade reliker och relikvarier, skriftliga vittnesbörd om existensen av – sedermera försvunna – reliker, kyrkliga ritualer för altarinvigningar och för processioner, relikfester och helgontranslationer, nedtecknade helgonlegender och mirakelsamlingar samt medeltida kyrkolagar som berör anskaffning av reliker till nya kyrkor. Empiri från hela Norden, inklusive Island och Färöarna, redovisas och diskuteras utförligt i bokens analyser.

Scripta maiora 10

Charlotte Cederbom, Olle Ferm och Staffan Nyström (utg.): Nådendal – Vallis Gratiae. Finlands Birgittakloster (2018, 167 pp). ISBN 978-91-88568-75-5. SEK 150.

År 1438 beslutade det svenska riksrådet att ett Birgittakloster skulle grundas i Finland, som då var en del av det svenska riket. Klostret fick namnet Nådendal, på latin Vallis Gratiae. Efter vissa etableringsproblem fann det nya klostret en varaktig stad i Ailos norr om Åbo. Runt klostret växte, liksom i Vadstena, Nådendals moderkloster, snart ett stadssamhälle fram, där borgerliga näringar som handel och hantverk bedrevs. Klostret kom att existera i nära 150 år, låt vara under mycket skiftande konjunkturer. Den bästa perioden inföll i slutet av 1400-talet och början av 1500-talet, trots att pest och krig tidvis innebar svåra påfrestningar.

En radikal förändring kom med reformationen under 1500-talet, då klostret blev av med sina egendomar och konventet måste anpassa sig till den nya ordningen, innan det definitiva slutet kom mot århundradets slut. Men allt försvann inte. Nådendals stad överlevde förändringen och klosterkyrkan står kvar. I arkiv och bibliotek vittnar bevarade brev och böcker om klostertiden. Och Heliga Birgitta gör sig alltjämt påmind. Hon finns i form av träskulpturer och målningar i många sockenkyrkor.

Scripta maiora 9

Herman Bengtsson, Agneta Ney och Staffan Nyström (red.), Bayeuxtapeten: En broderad krönika från 1000-talet (2018, 248 pp). ISBN 978-91-88568-72-4. SEK 200:-.

Bayeuxtapeten är en färgrik broderad linnebonad, cirka 70 meter lång och en halv meter hög, som förvaras i det forna biskopspalatset (nu museum) i Bayeux i Frankrike. Den är sannolikt tillverkad på 1070-talet och skildrar i 58 fortlöpande scener Vilhelm Erövrarens tåg mot England och slaget vid Hastings 1066 samt de händelser som föregick detta. Bayeuxtapeten är ett magnifikt konstverk som förutom att redogöra för ett viktigt historiskt skeende också ger ovärderliga inblickar i den medeltida människans liv och vardag. I den här boken ger sju forskare verksamma i Sverige, Danmark och Norge nya perspektiv och synpunkter på tapetens innehåll i stort och smått. Av bokens åtta kapitel ägnas de två första åt en mer allmän beskrivning och analys av tapetens bakgrund, tillkomsthistoria samt huvudsakliga budskap och skeenden, medan de övriga sex kapitlen analyserar tapetens marginaler, skepp, dräkter, vapen, hästar och hundar samt de avbildade människornas kroppsspråk och gester. Hela tapeten återges i färg i boken, såväl i en samlad svit i slutet som i en mängd utspridda detaljer och utsnitt. Även många andra jämförande illustrationer ingår.

Scripta maiora 8

Pia Bentsson Melin, Medeltiden on Display. Uppställningar och utställningar av äldre kyrkokonst från omkring 1850 fram till i dag (2014). 150 SEK

Vid slutet av 1800-talet kom ett nyväckt intresse för medeltidens konst och arkitektur att resultera i ett omfattande arbete för att rädda den äldre kyrkliga konst som ofta återfanns på kyrkvindar och i bodar i samband med restaureringar. Denna strävan resulterade i ett flertal utställningar, inventeringar och slutligen också i forskningsverket Sveriges Kyrkor, med syfte att inventera och beskriva det svenska kyrkobeståndet. Utställningarna av äldre kyrklig konst under 1900-talets första år kan säga oss mycket om rådande utställningsestetik, men även en hel del om hur de kyrkliga föremålen fick ett nytt värde som konstföremål med autonom status. Utställningarna kom på så sätt att få en både betydelsebärande och stilbildande roll i den svenska konsthistorien och kom i stor utsträckning också att bereda väg för den konsthistoriska forskning som bedrivs om medeltiden i Sverige i dag. Genom analyser av fotografier tagna i samband med utställningstillfällena och de texter som skrivits av de för utställningarna ansvariga kan man få kunskap om hur denna process gick till. Vilken typ av estetik skapades kring utställningarna? Vilka utställningspedagogiska grepp användes och hur har dessa kommit att påverka hur medeltida kyrkokonst har ställts ut senare? Hur ställs den medeltida kyrkliga konsten ut i dag? Detta är några av de frågor som denna undersökning försöker att besvara.

Scripta maiora 7

Olle Ferm & Mia Åkestam (red.), Härnevi kyrka och socken. Perspektiv på ett uppländskt lokalsamhälle under medeltiden (2012). Slutsåld.

Denna bok är ett bidrag till forskningen om medeltidens kyrkor och socknar. I fokus står Härnevi socken och kyrka, berömd för sina målningar av Albertus Pictor, tillkomna omkring 1480. Men boken handlar inte så mycket om Albertus målningar som om kyrkans historia. En kyrkobyggnad fanns redan vid mitten av 1200-talet, men den nuvarande kyrkan är från 1400-talets mitt. Vem tog ursprungligen initiativ till att bygga en kyrka och vem beskostade uppförandet av en ny kyrka och en exklusiv bemålning av väggar och tak av tidens främste målare? Några svar ges i boken.

Härnevi socken var liten jämförd med grannsocknen Torstuna. Också de andra socknarna i området varierade i storlek. En idelstorlek fanns alltså inte. Även ursprunget skiftade. Några socknar bildades i anslutning till aristokratiska familjers gårdar, där ägarna uppfört en kyrka. Andra socknar var knutna till en större bygd och ett bondekollektiv som tagit ansvar för byggandet av en kyrka.

Kyrkan var ”guds hus”, en plats för stilla andakt och gudstjänst. I anslutning till Albertus målningar belyses helgonkultens betydelse i medeltidens fromhetsliv. Av gudstjänster var mässan viktigast. Firandet var reglerat genom missalet, mässboken. Inget missale är bevarat från Härnevi, men bevarade är delar av ett missale som tillhört kyrkan i Torstuna. Av allt att döma är detta missale dominikanskt och tillverkat i Frankrike under första hälften av 1300-talet. Hur det hamnat i Torstuna vet man inte, men texterna, musiknotationen och dekorationerna uppmärksammas.

Scripta maiora 6

Ann-Marie Nilsson (edition och kommentarer), S:t Sigfrid besjungen. Celebremus karissimi, ett helgonofficium från 1200-talet (2010, 171 s.). 100 SEK.

Diktningen till de svenska medeltida helgongestalterna är inte enbart av litterär art. Helgonens officier, eller med ett annat ord hystorie, är serier av sånger med välklingande melodier som skulle sjungas i kyrkorna på helgondagar under katolsk tid. Sångerna för Sigfridsdagen hör till Sveriges allra äldsta bevarade musik. I denna bok utges Celebremus karissimi, det äldre prosaofficiet till S:t Sigfrid från 1200-talet, för första gången komplett med melodier ur medeltida källor från 1200-tal till 1500-tal. Boken innehåller tidegärdens sånger för dagens olika tider samt några sånger för Sigfridsmässan. Kommentarer behandlar källorna, melodierna och deras varianter samt sångtexterna, som finns med översättningar till svenska. Här visas hur melodierna ger besked om kulturella strömningar vid tiden för sångernas tillkomst och om impulserna till Sigfridsofficiet, vilket lägger ytterligare bidrag till vad tidigare forskning kunnat prestera.

Scripta maiora 5

Inger Larsson, Sven-Bertil Jansson, Rune Palm, Barbro Söderberg (red.), Den medeltida skriftkulturen i Sverige. Genrer och texter (2010, 312 s.). Slutsåld.

Enligt traditionen döptes Olof Skötkonung i Husaby källa år 1000. Detta brukar ses som början på en process som ledde till Sveriges kristnande. Samtidigt skedde under 1000-talet en våldsam ökning av runristandet, i synnerhet i Mälardalen. De första klostren grundades i mitten av 1100-talet och Sverige fick sin första ärkebiskop år 1164. Kyrkans språk var latin och med kyrkan introducerades latinskriften och nya skriftliga genrer: religiösa texter såväl som praktiska-ekonomiska texter. Lagarna skrevs ner på folkspråket. Utländska världsliga texter översattes och inhemska berättelser och händelser skriftfästes. I den här boken presenterar tio medeltidsforskare en mängd genrer och texter ur olika infallsvinklar. Boken vänder sig till alla som är intresserade av svensk medeltid och av det tidiga skrivandet på svenska. Den är rikt illustrerad med bl.a. sidor ur olika handskrifter. Texterna återges parallellt på fornsvenska och i nusvenk översättning. Boken innehåller också en förteckning över medeltida kloster i landet.

Scripta maiora 4

Red. Jan Öberg, Erika Kihlman och Pia Melin (bild), Den mångsidige målaren. Vidgade perspektiv på Albertus Pictors bild- och textvärld. Föredrag från ett symposium vid Stockholms universitet i oktober 2005 (2007, 226 s.). Slutsåld.

Som Sveriges främsta målare under medeltiden är han mest känd under sitt latinska namn Albertus Pictor, på svenska Albrekt Målare. Han var inte född i Sverige utan i den lilla staden Immenhausen i mellersta Tyskland omkring 1440. I Sverige omtalas han 1465, då han blev borgare i Arboga. Han flyttade snart till Stockholm där han från 1473 till 1509 omtalas ömsom som målare, ömsom som pärlstickare. I sin person förenade han alltså två färdigheter, målarens och brodörens. Idag kan vi bara bedöma hans skicklighet som målare, därför att pärlstickerier inte signerades. Ett trettiotal kyrkor i Mälarlandskapen har Albertus och hans medhjälpare försett med färgrika och uttrycksfulla målningar av imponerande kvalitet. I anslutning till ett forskningsprojekt kring Albertus anordnades 2005 ett tvärvetenskapligt symposium i Stockholm. Föredragen har samlats i denna volym och ger en i många avseenden ny bild av ett av de stora namnen i svensk konsthistoria.

Scripta maiora 3

Annika Ström, Monumental Messages. Latin Inscriptions on Tombstones and Church Bells in Medieval Sweden (2002, 144 s.). 50 SEK.

Monumental messages are present on several types of artefacts in medieval Sweden. In this book, focus is on the use, purpose and appearance of Latin epigraphy on tombstones and church bells in the provinces of Västergötland, Östergötland, Södermanland and Uppland. The aim of the book is to discuss and analyze these inscriptions – a corpus containing more than 1 000 texts – from different perspectives, for instance the geographical distribution and the choice of using the Latin language. Why did certain churches use Latin, while others did not? Were there certain external factors that influenced the production of inscriptions? Qualitative aspects are also brought forward. The book shows how regional and social variation can be traced in the formulation of the texts and contents. The inscriptional genre is discussed as to contents and development in time and space. Finally, the Latin inscriptions are compared to similar material written in Swedish and to the epigraphic traditions of Europe. To what extent were the Swedish inscriptions influenced by those found in Europe?

Scripta maiora 2

Stefan E. Hagenfeldt & Rune Palm, Sandstone Runestones. The use of sandstone for erected runestones (1996, 125 s.) . 50 SEK.

This book discusses questions such as when, where and why sandstone was chosen for runestones. In the late Viking Age and the early Middle Ages there is a change of fashion. Whereas erected runestones of the Viking Age are of locally available rocks, mainly granite and gneiss, medieval grave monuments are of sedimentary rock. Some runestones of sandstone are churchyard monuments and have a function slightly different from other runestones. They thus indicate sites where churches were built in the 11th and 12th century,churches predating the ones we know today. The material of runic stone monuments is an aspect that has only been studied occasionally, and this book is the result of a joint project involving geology and runology.

Scripta maiora 1

Åke Nisbeth, Ordet som bild. Östgötskt kalkmåleri vid slutet av 1300-talet och början av 1400-talet (1995, 308 s.). 50 SEK.

Östergötlands senmedeltida kalkmålningar har inte ägnats samma uppmärksamhet som Mälarlandskapens. Karaktäristiskt är att de mest omfattande och ur alla synpunkter mest innehållsrika målningarna, de i Risinge gamla kyrka, hittills har avbildats fullständigt bara en enda gång – i litografier av Nils Månsson Mandelgren från 1862. De liksom andra målningar av samma mästare – som givits anonymnamnen Kapitelsalsmästaren och Risinge-mästaren – har visserligen nämnts i de flesta samlingsverk, men någon grundligare presentation har de inte beståtts. Syftet med denna bok är att beskriva, avbilda och tolka de målningar som inleder det sengotiska monumentalmåleriet i landskapet, nämligen målningarna i nunnornas kapitelsal i Vadstena, i Östra Eneby kyrka, i Risinge gamla kyrka och i Örberga kyrka. Dessutom presenteras de endast i fragment bevarade målningarna från Horn och Torpa. Målningarnas datering, deras förhållande till samtida konst på kontinenten och de inblickar de ger i sin tids sanhälle, trosliv och historia diskuteras. Det rika bildmateralet är nytt och till större delen framtaget för denna bok.